Fokus på kvinnlig könsstympning

Både Rose-Marie och hennes kollegor arbetar systematiskt för att sprida kunskap om kvinnlig könsstympning och med att berätta om sitt viktiga och givande arbete. Målet är att nå fler drabbade flickor och kvinnor och att förhindra att fler utsätts.

– Vi är ett team med barnmorskor, gynekolog, undersköterskor, kurator och sexualrådgivare som arbetar med ett helhetstänk kring hälsa. Vi tar emot patienter från 13 år och uppåt, berättar Rose-Marie.

Ett patientmöte

–  Ofta vet inte kvinnan så mycket om sitt underliv när vi träffas. Man kanske vet att man var med om något som barn men i de kulturer detta är vanligt är underlivet en kroppsdel som ofta förnekas, säger Rose-Marie. Våra möten är en del i bearbetningen av vad man varit med om. Vi undersöker vad som är borttaget och vad som finns kvar. Det är ett viktigt fokus, det som finns kvar, klitoris är ett stort organ och många gånger är det toppen som är borttagen. Många tror att njutning från underlivet har berövats dem men om kvinnan vill kan vi ge hjälp för att hitta en väg till sexuell njutning. Att lära känna sitt underliv och att bearbeta traumat könsstympningen fört med sig är viktiga delar i vårt arbete, vi fokuserar på att göra det bästa av situationen.

Till vulvamottagningen kommer också en del kvinnor som varit med om den könsstympning som kallas typ 3. Det medför ofta stor påverkan på hälsan eftersom blygdläpparna då sytts ihop och enbart en liten öppning har lämnats för kiss och mensblod att komma ut. I de fallen kan det vara aktuellt med en öppningsoperation vilket också erbjuds på vulvamottagningen.

– Alla som kommer till oss är inte jätteledsna utan en del är mer accepterande, de förstår sina föräldrar men nästan alla uttrycker att de inte skulle göra likadant mot sina egna döttrar, säger Rose-Marie. Ju fler vi når, ju mer kunskapen ökar, både hos den här patientgruppen och hos vårdpersonal, desto närmare vårt mål med ett stopp av kvinnlig könsstympning kommer vi.

Väldigt många kvar att nå

– Vi som vårdpersonal har blivit bättre på att ställa öppna frågor kring våld i nära relationer, vi behöver även bli bättre på att fråga om könsstympning, säger Rose-Marie. Man kan till exempel säga ”Jag vet inte om du varit med om detta men jag vet att det är vanligt i det landet du kommer ifrån att flickor varit med om ingrepp i sitt underliv…” Vi brukar aldrig använda ordet stympning i de frågorna, det är ett så väldigt laddat ord. Vi använder hellre ord som ingrepp, operation eller blivit klippt, i underlivet.

– Kanske finns fortfarande en rädsla hos vårdpersonal över svaret man kan få om man frågar? funderar Rose-Marie. I så fall vill jag säga att vi på vulvamottagningen finns här, antingen som bollplank eller för att ta emot flickan eller kvinnan. Trösklarna är låga hos oss, det räcker att vi får ett telefonsamtal av kvinnan själv eller den vårdperson hon har förtroende för så ordnar vi en egenremiss. Ett annat sätt är ett skriva ner namn, personnummer och telefonnummer på ett vanligt papper med en kommentar om att man varit med om något ingrepp i underlivet, lägg på brevlådan eller lämna in i vår reception så tar vi kontakt.

– Det finns en till viktig sak vi önskar att vårdpersonal förmedlar i mötet med utsatta kvinnor och flickor och det är att vulvamottagning Angereds närsjukhus är en del av den gynekologiska mottagningen så i väntrummet är det ingen som vet att den kvinna som söker vår hjälp gör det. Hon blir uppropad som vilken annan gyn-patient som helst. För en del kan den kunskapen vara underlättande i sig.